Ferguson, Missouri. Det blev inget åtal för dödsskotten av Michael Brown. Darren Wilson kommer inte att stå till rätta, kommer inte bli arresterad eller möta några som helst kriminella konsekvenser för att han sköt och dödade den obeväpnade svarta 18-åringen den nionde augusti i år. När det drog ut så på tiden med att få till ett beslut så befarade alla att det skulle bli så.
Vittnen som har pratat med media har gett samma grundläggande beskrivning: Brown hade båda händerna i luften när Wilson avfyrade skotten som dödade honom – det var det som gjorde ”hands up, skjut inte” till ett stridsrop för de demonstranter som översvämmade gatorna i Ferguson efter skottlossningen. Varför friades han då? Det finns många potentiella orsaker till det, men det är svårt att säga precis varför om man inte satt med i åtalsjuryn och fick se alla bevis och höra alla diskussionerna.
Just nu när jag sitter här och skriver det här så är det oroligt i Ferguson. Åtminstone en polisbil har brunnit, folk protesterar och rökgranater har firats mot demonstranterna. På många andra håll i landet protesterar andra mot vad som ses som endemisk rasism – inom USA:s kultur, inom rättsväsendet, osv.
Skolorna i Ferguson är stängda imorgon, tisdag, bara utifall att det blir extra mycket våld. Polisen och nationalgardet har varit förberedda för oroligheter efter domen. Guvernören förklarade undantagstillstånd redan i förra veckan. Det känns problematiskt, tycker jag, som att allting trappats upp extra mycket istället för att lugna ner situationen.
När Obama blev president så talade så många om att vi nu bor i ett ”post-racial” samhälle, där ras inte spelar roll och där alla lever under samma förhållanden. Det var inte sant då och är inte sant nu. Amerika har rasproblem, det är bara så. Men detta kanske kan leda till ett samtal om det problemet till slut. Michael Browns familj har varit en solglimt i allt elände. Hur dom kan hålla sig så lugna och sansade är otroligt. Deras uttalande idag var ett perfekt exempel.
”Vi är djupt besvikna över att mördaren av vårt barn inte kommer att möta konsekvensen av sina handlingar. Vi förstår att många andra delar vår smärta, men vi ber att ni kanaliserar er frustration på ett sätt som kommer att göra en positiv förändring. Vi måste arbeta tillsammans för att rätta till systemet som tillät detta att hända. Gå med oss i vår kampanj för att se till att varje polis som arbetar på gatorna i detta land bär en kamera på kroppen. Vi ber respektfullt att ni håller era protester fredliga. Att svara våld med våld är inte en passande reaktion. Låt oss inte bara föra oväsen, utan låt oss göra skillnad.”
Man kan alltid hoppas.
Lotta i USA 