Etikettarkiv: washington

Never Forget 2014

Rosslyn med Flaggor
Rosslyn med Flaggor. En gammal bild, men det ser ut såhär idag också.

September 11 inlägg från tidigare år

Annonser

Rekordregn

I veckan har det varit rekordmycket regn. På en del ställen här i närheten fick dom upp emot 8 inches (203 mm) av regn, men vi fick ”bara” ungefär 3 inches (76 mm). Inne i Baltimore, den stad som ligger ungefär en timme (65 km) nordost om Washington, så regnade det så mycket att en väg rasade ner på järnvägsspåren. Som vanligt nuförtiden så finns det förstås video! (börja titta vid 40 sekunder ungefär).

Men nu är våren äntligen här, i alla fall, med temperaturer runt 20 grader C och gröna fina träd. Hoppas att vi får behålla det fina vädret i ett par veckor innan det blir för varmt att vara ute!

Naval Yard Park: Birds on a Wire

Budgetkris och Statlig Frysning – Shutdown

Det har varit extra tyst här nu på slutet, eftersom jag har mest bara jobbat i flera veckor. Vi hade vår årliga konferens September 29 till Oktober 1, så det fanns inte tid till så mycket annat än att jobba dom senaste veckorna. Konferensen gick rätt bra, men budgetkrisen påverkade oss direkt – flera av mina talare fick lov att ställa in i sista minuten eftersom deras resebudget blivit indragen. Dessutom så fick flera av deltagarna lov att åka hem på måndag kväll och inte vara med på tisdag morgon, eftersom dom inte fick jobba samt behövde åka till kontoret för att preparera för att stänga allt. Oktober 1 så fick dom 4 timmar på sig att stänga kontoren, sen fick dom lov att åka hem. Några andra statligt anställda var kvar på tisdag morgon, men på sin personliga tid – dom fick inte betalt för att vara där. Så även om dom räknar med 800,000 anställda som är permitterade under budgetdiskussionerna så påverkas många andra – jag och min organisation, till exempel – negativt av det hela.

Hela veckan har det förstås mest varit diskussioner om budgeten här i Washington. DN hade en bra artikel idag där dom berättar lite om varför vi är i det här läget och hur befolkningen här är påverkade. Mina vänner, som över lag är liberala, har inte mycket gott att säga om republikanerna och hur Tea Party koalitionen håller budgeten gisslan. Det är otroligt sorgligt hur budgetkrisen påverkar så mycket. En av dom mest irriterande videos som kommit ut nu på sistone har en kongressledamot som talar om för en National Park Service person att hon borde skämmas för att hon inte låter veteranerna från andra världskriget gå in för att se deras eget minnesmärke på National Mall. Men alla minnesmärken är stängda eftersom dom inte har en budget. Det är kongressledamoten själv som har ansvar för att se till att finansiera regeringen. Helt otroligt.

Museet är stängt
Vi försökte gå på U.S. Naval Academy museet i Annapolis, men det var stängt

Många av mina vänner är permitterade just nu, men som tur är har kongressen ju röstat för att dom skall få sina löner ändå när dom kommer tillbaka till jobbet. Men dom är alla rätt less på att deras jobb används som förhandlingsobjekt i den bittra politiska striden i kongressen om Obamas sjukvårdslag. Som John Stewart sa här om dagen så är det en lag som redan bifallits i Supreme Court! Men vi får se hur det går – man kan ju alltid hoppas att det inte pågår så värst länge till…

Washington Navy Yard

Idag var en sorglig dag här i Washington. Första rapporterna om skotten på Washington Navy Yard (ceremoniellt och administrativt centrum för den amerikanska flottan) kom medan jag satt i bilen på väg till jobbet – satt precis fast i trafiken vid avfarten till Pentagon. Det första man tänker är förstås ”är det här bara en början, är det terrorister?” men det stod rätt snabbt klart att det var ”bara” en ”vanlig” masskjutning. Det är otroligt att man kan skriva så, men det var nästan en lättnad att det inte var något värre. Jag har pratat med flera andra idag som sa samma sak – potentialen för en terroristattack är alltid i bakhuvudet när man bor här i området. Men en sådan här förfärlig händelse är inte något man kan tro skulle hända här – det är värsta ”mass casualty event” inne i själva D.C. sedan ett plan störtade i Potomacfloden 1982 (9-11 hände i Virginia). Men det är den femte gången något sådant händer här i USA sedan Sandy Hook/Newtown i december ifjol, vilket är ofattbart egentligen.

Jag känner ganska många som jobbar i byggnad 120 på Navy Yard basen (det var byggnad 197 där skotten avfyrades), så det var en rätt spänd morgon innan jag fick besked att dom var OK. Jag har även en kompis som jobbar på Department of Transportation som ligger bara några kvarter från området där dom sköt – hans kontor var i ”lockdown” (nedlåst) ända tills klockan 15 när dom fick tillåtelse att åka hem om dom ville. Han sa att han kom promenerande från metron till jobbet strax efter dom första skotten kom och han sa att det kändes som om hela stans alla polisbilar kom flygande in i området.

Själv har jag inte påverkats alls egentligen. Jag jobbar ganska långt från platsen, så trafikstockningen och alla gator som är stängda hade inte någon inverkan. Det enda jag såg idag var en ovanligt stor polisnärvaro utanför mitt kontor – som ju ligger ovanför en metrostation – samt att dagens baseballmatch mellan Nationals och Atlanta Braves (stadion ligger precis bredvid basen) var inställd. Jag har biljetter till morgondagens match, så vi får väl se om det blir ovanligt mycket poliser imorgon också. Annars så är det mest att man blir överväldigad av hur det surras på TV och radio och hur händelserna ältas och ältas. Det blir extra svårt när det inte verkar finnas ett motiv som man kan förstå riktigt…

En jobbig dag, som sagt. Kondoleanser till dom döda och skadade och deras familjer och vänner. Jag känner mig lyckligt lottad att ingen jag känner finns med på listan.

LADEE

Igår kväll klockan 23:27 sköts NASAs LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer) upp från Wallops-basen i östra Virginia. Sonden LADEE kommer att kretsa kring månen för att studera månens exosphere och damm i månens närhet. Instrumenten ombord inkluderar en dammdetektor, en neutral masspektrometer, och en ultraviolettsynlig spektrometer, samt en teknisk demonstration bestående av en laserkommunikationsterminal. Apollo-astronauterna som landat på månen pratade om vackra sken runt solen – något som borde vara omöjligt eftersom månen inte har någon atmosfär. Det spekulerades att det var damm som agerade som atmosfären gör här på jorden, så LADEE kommer att undersöka det. Dessutom kommer sonden att testa möjligheten att kommunicera med laser istället för radio – ”bredband från månen” som dom säger.

LADEE launchen var synlig från hela östkusten nästan, med Washington D.C. den närmsta storstaden med bäst utsikt. Så jag parkerade på jobbet och tog en Capital Bikeshare cykel in till Lincoln Memorial vid 10-tiden. Efter en kort visit hos Lincoln gick jag tillbaka mot Arlington på Memorial Bridge och stannade mitt på bron. Jag tror det var bästa utsikten i hela stan, men det var bara två till killar som stod där och väntade med mig.

Utsikten från Memorial Bridge när jag väntade på LADEE. Washington Monument längst till vänster, Jefferson Memorial till höger.

Tyvärr fick jag inte till några bra bilder av den fantastiska synen, men det var verkligen läckert. Ett stort eldklot kom plötsligt farande för att sedan åka i en båge över stan. Filmen nedan är den jag tog (klicka genom till YouTube och titta på den i HD), men det finns otroliga bilder på LADEEs Flickerpool och mycket bättre video på nätet. Min kompis tog en läcker video också. Helt klart riktigt kul att se något sådant – det är inte varje dag! Kanske måste planera en resa till Wallops nästa gång dom skjuter upp något i rymden…

I Have A Dream – 50-års Jubileum

Idag är det 50 år sedan ”Marschen till Washington för arbete och frihet” den 28 augusti 1963, där Martin Luther King Jr. gav sitt berömda I Have a Dream tal. Texten av talet finns i sin helhet på National Archives, ett av dom få ställen på nätet där man kan läsa det, eftersom MLKs familj har varit väldigt noga med att hålla efter sitt copyright. Väl värt att läsa.

Intressant även att lyssna på hela talet. För det mesta lyssnar vi bara på små soundbites – oftast där MLK säger ”Jag har en dröm att en dag kommer små svarta pojkar och flickor att hålla hand med små vita pojkar och flickor” – men det är bättre att lyssna på hela talet. Man hör verkligen hans bakgrund som predikant, hur han pratar som om han stod i kyrkan. Det är inte lika vanligt idag, men andra hjältar från amerikanska medborgarrättsrörelsen – som till exempel John Lewis – har samma stil när dom talar. Lewis gav också ett tal under marschen som 23-åring, den enda levande talaren från den dagen, och kämpar än i dag vidare mot rasism och diskriminering som kongressledamot från Georgia.

President Obama kommer att ge ett tal i eftermiddag, stående vid Lincoln Memorial nära där MLK’s tal tog plats, samt i skuggan av statyn av Abraham Lincoln. John Lewis, som var arresterad mer än 24 gånger under 60-talet som en av ledarna av medborgarrättsrörelsen, har sagt

När vi organiserade röstregistrering, var med på Freedom Rides, höll sit-ins, kom hit till Washington för första gången, blev arresterade, åkte i fängelse, blev misshandlade, trodde jag aldrig – jag hade aldrig drömt – om möjligheten att en African-American en dag skulle bli vald till president i USA. Min mamma levde och kunde se mig invald i kongressen, men jag önskar att min mamma och pappa båda var kvar. De skulle vara så glada och så stolta, och de skulle vara så belåtna. Och de skulle säga att kampen, och vad vi gjorde och försökte göra, var värt det.

Det finns fortfarande massor kvar att göra här i USA när det gäller jämlikhet och rasism, men jubileumsmarschen idag är otroligt multikulturell och visar hur långt landet har kommit. Folk här klagar och surrar om hur bökigt det blir att ha så många människor här för att gå med under marschen, hur tunnelbanan är för packad, hur jobbigt det blir med trafiken när en av broarna (Memorial Bridge) in till stan stängs. Jag sitter här och tittar på Lincoln Memorial från fönstret på mitt kontor och bilköerna är definitivt långa. Men ännu fler människor här är glada över att få vara med om ett historiskt tillfälle, samt är stolta över den viktiga roll som staden spelade för 50 år sedan och den roll som den fortsätter spela idag.