Never Forget 2014
Etikettarkiv: washington
Rekordregn
I veckan har det varit rekordmycket regn. På en del ställen här i närheten fick dom upp emot 8 inches (203 mm) av regn, men vi fick ”bara” ungefär 3 inches (76 mm). Inne i Baltimore, den stad som ligger ungefär en timme (65 km) nordost om Washington, så regnade det så mycket att en väg rasade ner på järnvägsspåren. Som vanligt nuförtiden så finns det förstås video! (börja titta vid 40 sekunder ungefär).
Men nu är våren äntligen här, i alla fall, med temperaturer runt 20 grader C och gröna fina träd. Hoppas att vi får behålla det fina vädret i ett par veckor innan det blir för varmt att vara ute!
Budgetkris och Statlig Frysning – Shutdown
Det har varit extra tyst här nu på slutet, eftersom jag har mest bara jobbat i flera veckor. Vi hade vår årliga konferens September 29 till Oktober 1, så det fanns inte tid till så mycket annat än att jobba dom senaste veckorna. Konferensen gick rätt bra, men budgetkrisen påverkade oss direkt – flera av mina talare fick lov att ställa in i sista minuten eftersom deras resebudget blivit indragen. Dessutom så fick flera av deltagarna lov att åka hem på måndag kväll och inte vara med på tisdag morgon, eftersom dom inte fick jobba samt behövde åka till kontoret för att preparera för att stänga allt. Oktober 1 så fick dom 4 timmar på sig att stänga kontoren, sen fick dom lov att åka hem. Några andra statligt anställda var kvar på tisdag morgon, men på sin personliga tid – dom fick inte betalt för att vara där. Så även om dom räknar med 800,000 anställda som är permitterade under budgetdiskussionerna så påverkas många andra – jag och min organisation, till exempel – negativt av det hela.
Hela veckan har det förstås mest varit diskussioner om budgeten här i Washington. DN hade en bra artikel idag där dom berättar lite om varför vi är i det här läget och hur befolkningen här är påverkade. Mina vänner, som över lag är liberala, har inte mycket gott att säga om republikanerna och hur Tea Party koalitionen håller budgeten gisslan. Det är otroligt sorgligt hur budgetkrisen påverkar så mycket. En av dom mest irriterande videos som kommit ut nu på sistone har en kongressledamot som talar om för en National Park Service person att hon borde skämmas för att hon inte låter veteranerna från andra världskriget gå in för att se deras eget minnesmärke på National Mall. Men alla minnesmärken är stängda eftersom dom inte har en budget. Det är kongressledamoten själv som har ansvar för att se till att finansiera regeringen. Helt otroligt.
Många av mina vänner är permitterade just nu, men som tur är har kongressen ju röstat för att dom skall få sina löner ändå när dom kommer tillbaka till jobbet. Men dom är alla rätt less på att deras jobb används som förhandlingsobjekt i den bittra politiska striden i kongressen om Obamas sjukvårdslag. Som John Stewart sa här om dagen så är det en lag som redan bifallits i Supreme Court! Men vi får se hur det går – man kan ju alltid hoppas att det inte pågår så värst länge till…
Washington Navy Yard
Idag var en sorglig dag här i Washington. Första rapporterna om skotten på Washington Navy Yard (ceremoniellt och administrativt centrum för den amerikanska flottan) kom medan jag satt i bilen på väg till jobbet – satt precis fast i trafiken vid avfarten till Pentagon. Det första man tänker är förstås ”är det här bara en början, är det terrorister?” men det stod rätt snabbt klart att det var ”bara” en ”vanlig” masskjutning. Det är otroligt att man kan skriva så, men det var nästan en lättnad att det inte var något värre. Jag har pratat med flera andra idag som sa samma sak – potentialen för en terroristattack är alltid i bakhuvudet när man bor här i området. Men en sådan här förfärlig händelse är inte något man kan tro skulle hända här – det är värsta ”mass casualty event” inne i själva D.C. sedan ett plan störtade i Potomacfloden 1982 (9-11 hände i Virginia). Men det är den femte gången något sådant händer här i USA sedan Sandy Hook/Newtown i december ifjol, vilket är ofattbart egentligen.
Jag känner ganska många som jobbar i byggnad 120 på Navy Yard basen (det var byggnad 197 där skotten avfyrades), så det var en rätt spänd morgon innan jag fick besked att dom var OK. Jag har även en kompis som jobbar på Department of Transportation som ligger bara några kvarter från området där dom sköt – hans kontor var i ”lockdown” (nedlåst) ända tills klockan 15 när dom fick tillåtelse att åka hem om dom ville. Han sa att han kom promenerande från metron till jobbet strax efter dom första skotten kom och han sa att det kändes som om hela stans alla polisbilar kom flygande in i området.
Själv har jag inte påverkats alls egentligen. Jag jobbar ganska långt från platsen, så trafikstockningen och alla gator som är stängda hade inte någon inverkan. Det enda jag såg idag var en ovanligt stor polisnärvaro utanför mitt kontor – som ju ligger ovanför en metrostation – samt att dagens baseballmatch mellan Nationals och Atlanta Braves (stadion ligger precis bredvid basen) var inställd. Jag har biljetter till morgondagens match, så vi får väl se om det blir ovanligt mycket poliser imorgon också. Annars så är det mest att man blir överväldigad av hur det surras på TV och radio och hur händelserna ältas och ältas. Det blir extra svårt när det inte verkar finnas ett motiv som man kan förstå riktigt…
En jobbig dag, som sagt. Kondoleanser till dom döda och skadade och deras familjer och vänner. Jag känner mig lyckligt lottad att ingen jag känner finns med på listan.
Never Forget
12 år. Ofattbart. Så här skrev jag på 10-års dagen.
LADEE
Igår kväll klockan 23:27 sköts NASAs LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer) upp från Wallops-basen i östra Virginia. Sonden LADEE kommer att kretsa kring månen för att studera månens exosphere och damm i månens närhet. Instrumenten ombord inkluderar en dammdetektor, en neutral masspektrometer, och en ultraviolettsynlig spektrometer, samt en teknisk demonstration bestående av en laserkommunikationsterminal. Apollo-astronauterna som landat på månen pratade om vackra sken runt solen – något som borde vara omöjligt eftersom månen inte har någon atmosfär. Det spekulerades att det var damm som agerade som atmosfären gör här på jorden, så LADEE kommer att undersöka det. Dessutom kommer sonden att testa möjligheten att kommunicera med laser istället för radio – ”bredband från månen” som dom säger.
LADEE launchen var synlig från hela östkusten nästan, med Washington D.C. den närmsta storstaden med bäst utsikt. Så jag parkerade på jobbet och tog en Capital Bikeshare cykel in till Lincoln Memorial vid 10-tiden. Efter en kort visit hos Lincoln gick jag tillbaka mot Arlington på Memorial Bridge och stannade mitt på bron. Jag tror det var bästa utsikten i hela stan, men det var bara två till killar som stod där och väntade med mig.
Tyvärr fick jag inte till några bra bilder av den fantastiska synen, men det var verkligen läckert. Ett stort eldklot kom plötsligt farande för att sedan åka i en båge över stan. Filmen nedan är den jag tog (klicka genom till YouTube och titta på den i HD), men det finns otroliga bilder på LADEEs Flickerpool och mycket bättre video på nätet. Min kompis tog en läcker video också. Helt klart riktigt kul att se något sådant – det är inte varje dag! Kanske måste planera en resa till Wallops nästa gång dom skjuter upp något i rymden…
I Have A Dream – 50-års Jubileum
Idag är det 50 år sedan ”Marschen till Washington för arbete och frihet” den 28 augusti 1963, där Martin Luther King Jr. gav sitt berömda I Have a Dream tal. Texten av talet finns i sin helhet på National Archives, ett av dom få ställen på nätet där man kan läsa det, eftersom MLKs familj har varit väldigt noga med att hålla efter sitt copyright. Väl värt att läsa.
Intressant även att lyssna på hela talet. För det mesta lyssnar vi bara på små soundbites – oftast där MLK säger ”Jag har en dröm att en dag kommer små svarta pojkar och flickor att hålla hand med små vita pojkar och flickor” – men det är bättre att lyssna på hela talet. Man hör verkligen hans bakgrund som predikant, hur han pratar som om han stod i kyrkan. Det är inte lika vanligt idag, men andra hjältar från amerikanska medborgarrättsrörelsen – som till exempel John Lewis – har samma stil när dom talar. Lewis gav också ett tal under marschen som 23-åring, den enda levande talaren från den dagen, och kämpar än i dag vidare mot rasism och diskriminering som kongressledamot från Georgia.
President Obama kommer att ge ett tal i eftermiddag, stående vid Lincoln Memorial nära där MLK’s tal tog plats, samt i skuggan av statyn av Abraham Lincoln. John Lewis, som var arresterad mer än 24 gånger under 60-talet som en av ledarna av medborgarrättsrörelsen, har sagt
När vi organiserade röstregistrering, var med på Freedom Rides, höll sit-ins, kom hit till Washington för första gången, blev arresterade, åkte i fängelse, blev misshandlade, trodde jag aldrig – jag hade aldrig drömt – om möjligheten att en African-American en dag skulle bli vald till president i USA. Min mamma levde och kunde se mig invald i kongressen, men jag önskar att min mamma och pappa båda var kvar. De skulle vara så glada och så stolta, och de skulle vara så belåtna. Och de skulle säga att kampen, och vad vi gjorde och försökte göra, var värt det.
Det finns fortfarande massor kvar att göra här i USA när det gäller jämlikhet och rasism, men jubileumsmarschen idag är otroligt multikulturell och visar hur långt landet har kommit. Folk här klagar och surrar om hur bökigt det blir att ha så många människor här för att gå med under marschen, hur tunnelbanan är för packad, hur jobbigt det blir med trafiken när en av broarna (Memorial Bridge) in till stan stängs. Jag sitter här och tittar på Lincoln Memorial från fönstret på mitt kontor och bilköerna är definitivt långa. Men ännu fler människor här är glada över att få vara med om ett historiskt tillfälle, samt är stolta över den viktiga roll som staden spelade för 50 år sedan och den roll som den fortsätter spela idag.
Vi förbereder oss för ett ”severe weather event”
Washingtonområdet förbereder sig idag för ett så kallat ”severe weather event” – svåra väderförhållanden väntas i eftermiddag med starka vindar, mycket regn och åska. Det väntas bli så pass dåligt väder att OPM (”office of personnel management” som har hand om alla som jobbar inom regeringen) har förkunnat en ”liberal ledighet” dag idag, dvs. att man har rätt att ta en icke schemalagd semesterdag eller kan jobba hemifrån. Med marken redan mättad efter tung nederbörd på måndag och stormen Andrea i fredags så kan det definitivt bli översvämningar i vattendrag och lågt liggande områden efter bara lite regn idag, så dom varnar för att ta det lugnt och inte köra in i stående vatten. ”Vänd om, drunkna inte!” (Turn around, don’t drown) är den slogan som dom använder för att få folk ta det lugnt med översvämmade områden.
Vi fick en liten förhandsvisning nu i morse – det kom ett åskmoln rullande som gjorde att dom fick lov att stänga flygplatsen ett tag. Vi satt här på kontoret och såg ett av planen som flög in mot Reagan National Airport avbryta sin landning. Nu har det blivit lite sol ett tag, men i eftermiddag runt klockan tre så börjar det igen. Hoppas vi inte får lika dåligt väder som vi hade ifjol ungefär den här tiden, när derechon fällde träd och förde med sig strömavbrott som varade i dagar.
Captain America Filmning på Roosevelt Bridge
En av fördelarna med att bo så nära Washington, D.C. är det faktum att coola saker händer här hela tiden. Idag hade jag läst att dom skulle stänga Theodore Roosevelt Bridge (en av broarna över Potomacfloden) för at filma lite från en helikopter för Captain America: The Winter Soldier. Jag gissar att de kommer att fylla den tomma bron med CGI-skapelser sedan.
Så jag bestämde mig för att ta en promenad över Roosevelt Bridge ungefär när dom skulle börja filma. Jag tog det lungt över bron och när jag nästan hade kommit mitt på så stängde dom plötsligt för all trafik. Det blev jättetyst och kändes lite konstigt, så jag gick tillbaka till ett område med lite träd som skyddade.
En helikopter kom flygande och filmade över bron. Man kunde se att den hade en stor vit kamera framtill. Den flög först över brohuvudet på Washingtonsidan, sedan kom den över till Virginiasidan där jag var. Jag fick en ganska bra video tycker jag. Strax efter det öppnades bron igen och trafiken kom tillbaka. Det var bara kanske 30 minuter eller så, så jag hade otrolig tur att jag gick till bron vid exakt rätt tidpunkt!
Inauguration, 2013
President Obama har precis installerats för andra gången som USAs ledare. Egentligen svor han eden på riktigt igår, dagen då man skall göra det enligt konstitutionen, men dom flyttade själva offentliga installationen till idag istället. Idag är det även helgdag, Martin Luther King dagen, så det är lite synergi i det hela. Det var en bra ceremoni tyckte jag, med ett intressant tal från presidenten (första gången ordet ”gay” uttalats i ett installationstal enligt NBC), ett gripande poem och bra musik. Någon kallade installationen ”ett utomhus-firande av demokratin i mitten av januari” och det kändes definitivt som ett bra sätt att beskriva det på. Just nu äter presidenten och 200 utvalda gäster lunch, sedan blir det en tur i en limo från Kapitolium till Vita Huset, följd av att dom tittar på paraden från ett ”viewing stand” nära Vita Huset (Infographic).
Den här gången räknar dom med 500,000 till 800,000 personer på National Mall under installeringen. Inte lika många som 2009 (1-1.8 million), men fortfarande en stor folkmassa. Jag bestämde mig för att titta på TV den här gången istället för att trotsa kylan och folket inne i stan. Men jag har en kompis som hade biljetter, så jag har följt honom under dagen – det känns som om jag valde rätt när jag ser bilderna han tog idag.
Två av mina kompisar har även fått tag i biljetter till den stora officiella balen som hålls ikväll, där ungefär 35,000 gäster klädda i frack och långklänning firar dagen. Stora frågan nu är vad Michelle Obama kommer att ha på sig på den balen. Till och med dom vanligtvis stadgade herrarna på TV diskuterar hennes nya frisyr med lugg, vad hon hade på sig idag till installeringen och hur dom har lyckats hålla klänningen för kvällen hemlig. Vi får väl se hur det blir med det, men jag ser definitivt fram emot att se bilderna mina kompisar tar, samt hur tjusiga dom kommer att vara! Det låter kul, men jag är rätt glad bara att vara hemma idag utan att behöva fara in till stan den här gången.
Jag hade tänkt sätta upp en länk här till mitt inlägg om när jag var med under första installeringen i januari 2009, men det går inte att hitta här på allehanda.se numera. Men så här skrev jag då, januari 20, 2009.
Lång dag med många intryck
Åkte hemifrån strax efter sju och körde till jobbet, där jag kan parkera ovanför Rosslyn Metro. Ingen trafik alls, men massor med folk inlindade i halsdukar och filtar som stod och väntade på bussen. Men det märktes direkt att det var extra mycket folk i Metron, för det tog nästan 20 minuter bara att köpa biljett. På perrongen var det packat med folk, men ingen kunde ta sig ombord tågen för dom var överfulla redan. Efter fyra tåg som inte kunde ta fler passagerare så började det bli ordentligt trångt, så dom stängde alla ingångarna ett tag. Jag hade tänkt ta ett av tågen som gick åt motsatta hållet och sedan gå in till stan från Arlington Cemetary, men hade tur och hamnade i en extravagn som var nästan helt tom.
Väl till Federal Triangle, närmsta öppna Metro stationen till National Mall, så tog det minst 20 minuter att ta sig ut därifrån. Jag kom fram halv nio, dvs. ungefär en timme mer än det brukar ta under vanlig rusningstid. Genast märkte man vilka otroliga folkmassor det var, några på väg mot paradrutten utefter Pennsylvania Avenue, resten på väg till Mallen. Det skulle inte gå att göra båda, det var bara att välja.
Jag försökte ta mig närmare en av dom stora TV skärmarna, så kallade ”Jumbotrons”, men fastnade istället ett tag i folkmassan. Det blev rätt jobbigt ett tag, med armbågar i huvudet och ryggen och sådär äckligt trångt att man nästan får klaustrofobi. En stackars pappa försökte hjälpa sin son, ungefär fem år och lite rädd för allt folk, därifrån, så jag hjälpte till lite och kom på så sätt ut ur den värsta pressen. Jag hade räknat ut var jag ville stå, men kunde inte ta mig dit på grund av avstängningar, osv. Till slut hittade jag ett rätt bra ställe där man kunde se både Kapitolium och en av Jumbotrons och parkerade mig där i kylan i lite över två och en halv timmar för att titta på Inauguration.
CNN har en intressant sida där man kan titta på satellitbilder från idag. Jag tog några screenshots och lade ihop dom för att visa hur det såg ut på Mallen idag ungefär klockan 11 (en timme innan Obama gav eden) samt var jag stod idag. Den stora röda pilen pekar på mig, i alla fall ungefär. På min Flickr så finns det både video och bilder från hur det såg ut.
När ceremonin var över så kunde man inte åka Metro hem, för alla ingångarna var stängda för stationerna i närheten. Istället fick jag lov att gå över Memorial Bridge och till Arlington Cemetary för att ta tåget hem. Det är inte så långt, bara 5km eller så, men det tog evigheter att ta sig ur trängseln. När man väl kom ifrån allt folk så blev det superkallt istället, för det blåste så hemskt. Men jag tog några roliga bilder av isen på Potomac, samt på John Ericsson Memorial, som jag inte ens visste fanns förrän idag!
Jag har inte riktigt bearbetat alla intryck från idag, så jag låter bli att säga något substantivt om den här historiska dagen. Återkommer med mer tankar och funderingar om det. Det var en otrolig upplevelse, jag är glad att jag åkte in till stan och trotsade kylan och trängseln för att få vara med om något så upplyftande.
Lotta i USA 
