Etikettarkiv: funderingar

I Have A Dream – 50-års Jubileum

Idag är det 50 år sedan ”Marschen till Washington för arbete och frihet” den 28 augusti 1963, där Martin Luther King Jr. gav sitt berömda I Have a Dream tal. Texten av talet finns i sin helhet på National Archives, ett av dom få ställen på nätet där man kan läsa det, eftersom MLKs familj har varit väldigt noga med att hålla efter sitt copyright. Väl värt att läsa.

Intressant även att lyssna på hela talet. För det mesta lyssnar vi bara på små soundbites – oftast där MLK säger ”Jag har en dröm att en dag kommer små svarta pojkar och flickor att hålla hand med små vita pojkar och flickor” – men det är bättre att lyssna på hela talet. Man hör verkligen hans bakgrund som predikant, hur han pratar som om han stod i kyrkan. Det är inte lika vanligt idag, men andra hjältar från amerikanska medborgarrättsrörelsen – som till exempel John Lewis – har samma stil när dom talar. Lewis gav också ett tal under marschen som 23-åring, den enda levande talaren från den dagen, och kämpar än i dag vidare mot rasism och diskriminering som kongressledamot från Georgia.

President Obama kommer att ge ett tal i eftermiddag, stående vid Lincoln Memorial nära där MLK’s tal tog plats, samt i skuggan av statyn av Abraham Lincoln. John Lewis, som var arresterad mer än 24 gånger under 60-talet som en av ledarna av medborgarrättsrörelsen, har sagt

När vi organiserade röstregistrering, var med på Freedom Rides, höll sit-ins, kom hit till Washington för första gången, blev arresterade, åkte i fängelse, blev misshandlade, trodde jag aldrig – jag hade aldrig drömt – om möjligheten att en African-American en dag skulle bli vald till president i USA. Min mamma levde och kunde se mig invald i kongressen, men jag önskar att min mamma och pappa båda var kvar. De skulle vara så glada och så stolta, och de skulle vara så belåtna. Och de skulle säga att kampen, och vad vi gjorde och försökte göra, var värt det.

Det finns fortfarande massor kvar att göra här i USA när det gäller jämlikhet och rasism, men jubileumsmarschen idag är otroligt multikulturell och visar hur långt landet har kommit. Folk här klagar och surrar om hur bökigt det blir att ha så många människor här för att gå med under marschen, hur tunnelbanan är för packad, hur jobbigt det blir med trafiken när en av broarna (Memorial Bridge) in till stan stängs. Jag sitter här och tittar på Lincoln Memorial från fönstret på mitt kontor och bilköerna är definitivt långa. Men ännu fler människor här är glada över att få vara med om ett historiskt tillfälle, samt är stolta över den viktiga roll som staden spelade för 50 år sedan och den roll som den fortsätter spela idag.

Annonser

Debatt, debatt, propaganda, val, val, val…

Just nu pratas det mest om presidentvalet November 6. Jag har inte så mycket annat att skriva om heller, för mina Washington Nationals förlorade och är ur playoffs i baseboll. Hockey är under lockout förstås. Washington Redskins fortsätter förlora fast dom har ligans hetaste spelare med RGIII (Robert Griffin III). Men oj, det finns så mycket att prata om när det gäller politik. Och pratar om politik gör alla här i Washington, naturligtvis. Jag börjar bli rätt less på valet, om jag skall vara ärlig, speciellt på all reklam – det går inte att titta på TV alls utan att höra flera konkurrerande reklamsnuttar med motsägelsefulla meddelanden.

Har just tittat klart på tredje debatten. Den största tabben den här dagen tillhör Romney, som sa att Syrien är ”Irans väg till havet.” Många av mina liberala vänner undrar högt om en man som inte vet att Iran har kust på Omanbukten, Persiska viken och Kaspiska havet borde bli President… [Inte en lika stor tabbe som ”binders full of women” förra debatten. Jag tror även definitivt att kommentarerna från Obama om hur många bajonetter och hästar som används i Amerikas militär kommer att bli något folk pratar om som en lustig sak som hände.]

Jag tycker personligen att Obama har ”vunnit” både kvällens debatt och den andra debatten här om dagen. Romney vann klart den första debatten, när Obama verkade trött och som om han inte ville kämpa alls. Jag önskar bara att den här utrikespolitiska debatten ikväll hade mer utrikespolitik och mer debatt, och mindre inrikespolitisk propaganda och att dom pratade över varandra…

Mest har det varit intressant att se hur mina vänner reagerar på debatterna. Jag har både konservativa och liberala vänner och det är enastående att det inte verkar finnas någon gemensam grund – dom ser mest bara vad dom vill se. Det finns ingen som helst vilja att försöka kompromissa eller att försöka jobba tillsammans. Dom lyssnar inte ens på varandra. Det tycker jag inte att Obama och Romney gör heller – dom har inte en dialog, utan det är bara oändlig kampanj-propaganda.

På tal om kampanj-propaganda så har jag scannat och satt upp på Flickr den vallitteratur som jag har fått hittills det här valåret. Det är intressant att se att det mesta är från Demokraterna – kanske inte så konstigt, eftersom Arlington i norra Virginia där jag bor är en Demokrat-utpost i det annars väldigt konservativa Virginia. Det är rätt tamt när man jämför med den typ av litteratur som jag fick 2008.

Annars är det inte så mycket som händer här. Det har lugnat ner sig på jobbet, så jag har fått tillfälle att se några filmer och spendera lite tid utomhus i det vackra höstvädret. Hade en trevlig eftermiddag i solen igår, söndag. Hoppas vädret håller i sig minst en vecka till!

Mason Neck - Video of Twilight Swamp

Norge, Beredskapslådor och Värme

Concrete Sky
Concrete Sky

Terrordåden i Norge – för det är terrordåd, spelar ingen roll vem som utförde det – övergick från tragedi till katastrof. Så otroligt många döda, jag är helt chockad. När jag var tonåring så fick jag tillfälle att vara på sommarläger flera gånger. Tänker tillbaka på glädjen i att umgås med lägervänner någonstans nästan lika fint som på Utøya. Man går förstås på seminarier och deltar i grupparbeten och sånt, men man får även tillfälle att njuta av sommaren och naturen tillsammans. Sen att få freden störd av något så fasansfullt, det går inte att ens föreställa sig… Jag framför mina kondoleanser och djupaste sorg till alla drabbade och till hela Norge.

Det som hände i Norge är fruktansvärt, så gårdagen beskrivs, så klart, som ”Norges September 11.” Jag hoppas verkligen att efterdyningarna inte har samma effekt där som September 11 hade här. USA har blivit ett mindre fritt land än det var sommaren 2001. Många människor här är villiga att ge upp sina friheter för en chimär av trygghet och säkerhet. Otroligt invasiv screening på flygplatserna, mycket tuffare skydd av monument och regeringsbyggnader, och en mycket genomträngande kultur av ”säkerhet först, frihet senare” har blivit en del av vardagen här – särskilt här i Washington DC-området. Jag hoppas att det som Jens Stoltenberg sade i ett välskrivet och rörande meddelande är det som kommer att hända – att demokrati och frihet stärks istället för att försvagas.

Det som hände i Norge gör att jag tänker på det där med att vara förberedd på att det kan hända något sådant. För ett tag sedan åt jag lunch med några killar jag känner som jobbar med cybersäkerhet. Ett konversationsämne som kom upp (efter att vi pratat om en incident vid Pentagon) var ”vad har du i din beredskapslåda/beredskapsväska?” Nu pratar jag alltså inte om vad som kallas ”EDC” eller ”every day carry” dvs. prylar som dagligen bärs eller finns tillgängliga i fickan eller i en väska för en vanlig dag eller för användning i oväntade- eller nöd- situationer. (EDC är en sorts livsstil för många, det finns till och med webbsidor dedicerade för att folk skall kunna skicka in bilder på vad dom bär med sig varje dag…) En beredskapslåda är istället något som man har preparerat hemma eller på jobbet, som man kan ta med sig om man skulle behöva evakuera, eller med grejer man skulle kunna behöva om något hände.

Jag har haft samma diskussion med många vänner och bekanta – det är något som man pratar om här, helt enkelt. Just dom här killarna är f.d. militärer, så dom hade omfattande uppfattningar och väldigt väl genomtänkta planer. Själv är jag nog inte redo alls, egentligen. Jag har väl några vattenflaskor på en hylla som jag sparar på och en liten handvevad radio som jag skulle kunna använda om det behövs, samt en liten låda med pass och andra viktiga papper som jag snabbt kan ta med mig om jag skulle behöva evakuera. Men annars har jag nog inte planerat så bra alls, varken hemma eller på jobbet. Min kollega har precis börjat göra lite forskning om vad FEMA (Federal Emergency Management Administration) rekommenderar för små kontor. Vi har sagt att vi ger oss själva en deadline på slutet av året – tills dess skall vi ha fixat det. Jag kanske borde sätta en tidsfrist åt mig själv också…

Funderar man på sånt i Övik, eller i Sverige över huvud taget? Har du en evakueringsplan eller planer på hur du skulle göra om du skulle behöva evakuera från hem eller kontor? Kommentera gärna om det…

Norge är bara en liten nyhet här, tyvärr, för värmeböljan är största nyheten på USAs östkust just nu. (Samt budgetsamtalen som bröt samman idag, förstås. Obama såg riktigt arg ut när han gav tal i eftermiddag – ovanligt, eftersom han nästan alltid är lugn och samlad). Det har varit 105 grader F här idag, rekordvärme. Med hög luftfuktighet så kändes det som 115F – ungefär 46C. Det var även Code Red (dålig luftkvalitet för alla) idag, för första gången i sommar. Det skall bli fortsatt varmt imorgon lördag, så det är tur att man har luftkonditionering. Längtar tills det blir aningens kallare på söndag…