Etikettarkiv: fotboll

Sport och politik

Sitter och tittar på mina Washington Nationals som just håller på att krossa Chicago Cubs i kvällens basebollmatch. Dom har sammanlagt 12 homeruns på dom senaste två matcherna – sex stycken i vardera match, med två direkt efter varandra för en stund sen och två ikväll för ”The Kid” (tonåringen Bryce Harper, som snabbt blivit en storstjärna här i Washington). Högst ovanligt.

Idag är också säsongstart på National Football League, när Dallas Cowboys och New York Giants (som vann Superbowl ifjol) spelar mot varandra. [Dallas vann, förresten.] Det skall bli intressant att se hur det går för Washington Redskins i år. Dom har en ny quarterback, Robert Griffin III (kallad ”RGIII”), som förväntas göra bra ifrån sig. Vem vet – dom har varit superdåliga i så många år att det skulle vara otroligt roligt om dom kunde spela bara lite bättre i år.

Jag har även försökt hålla ett öga på vad som händer med NHL och hockeyn, förstås. ”Pojkarna” är tillbaka i stan och har börjat träna tillsammans igen. Gabe Landeskog blir historisk i Colorado. Det känns som om det börjar dra ihop sig! Men det oroar förstås med lockouten – jag hoppas innerligt att dom kan komma till en överenskommelse av något slag. Det blir en lång vinter utan hockey annars, det går inte ens att tänka sig!!

Politik

Om man inte bryr sig om sport så finns det annat att fundera på, förstås. Här i Washington är det mest politik som gäller just nu. Demokraternas partikonvent är i veckan i Charlotte, North Carolina. Republikanerna hade sitt konvent förra veckan i Tampa, Florida. Det blir mycket att prata om och folk kastar anklagelser på det andra partiet till höger och vänster. Clint Eastwood fick både ris och ros för sitt tal i Tampa där han pratade med en tom stol där en osynlig Obama satt. Imorgon ger presidenten sitt tal i Charlotte, så det är något som folk ser fram emot.

Själv blir jag blir rätt less på att höra all smutskastning och alla otroligt vinklade tal – det är knäppt egentligen hur mycket ”spinn” båda sidorna använder – tur att det finns dom som jämför fakta med talen och skriver om det (exempel 1, exempel 2).

Men det finns två saker som jag har intresserat mig för den här valsäsongen. För det första så är det intressant att se hur båda partierna försöker dra till sig väljare som är Latinos och Hispanics. Spansk-talande väljare är en viktig grupp för båda sidorna, det syns definitivt när man börjar titta på kampanj annonserna bland annat. Båda partierna hade en framstående Hispanic talare under sitt partikonvent – Marco Rubio för republikanerna i Tampa och Julian Castro för demokraterna i Charlotte. Båda är framgångsrika spansk-talande politiker som är framtida stjärnor inom sina respektive partier. Men dom kommer from helt annorlunda världar – Rubio har rötter i Kuba och Castro i Mexico. Dom har även diametralt motsatta idéer när det gäller hur landet skall stryras. Det kommer att bli intressant att se hur den gruppen kommer att rösta.

För det andra så är det kul att följa hur dom två sidorna använder sociala medier och nätet för att sprida sitt budskap och för att ”ragga” väljare. Hittills ligger Obamakampanjen helt klart före. Under republikanernas partikonvent så vändes miljontals ögon bort från Tampa och mot Reddit, där presidenten deltog i en AMA (”ask me anything” eller ”fråga mig vadsomhelst”). Obamas respons till Eastwoods pratstund med stolen var även det både apropå och spred snabbt på Twitter. Republikanerna har försökt påverka diskussionen på Twitter med sponsrade hashtags, men det har inte gåttvärst bra för dom. Jag har en kompis som jobbar för ett företag som har hand om en del av IT infrastrukturen för Obamakampanjen, så det är extra roligt att få insikt på det sättet ibland. Till exempel när dom mäter hur många som ger pengar till kampanjen beroende på vad som händer under konventen – fantastiskt att man kan mäta sådana saker ner till sekunden idag!

Hur som helst kommer det att bli en lång höst… Ser verkligen fram mot November!

Annonser

Barcelona vs. Manchester United

Så fort jag hörde att Manchester United och Barcelona skulle spela en vänskapsmatch här i Washington så bestämde jag mig att jag skulle försöka köpa en biljett. Inga av mina vänner som är hemma här i sommar hade stor lust att spendera så mycket pengar på fotboll, så jag köpte helt sonika bara en biljett åt mig själv. Igår gick matchen av stapeln, på Fedex Field som ligger lite utanför stan i Maryland.

Jag åkte Metro dit, vilket visade sig vara ett misstag. WMATA (Washington Metro Area Transportation Authority) hade bestämt sig att jobba med rälsarna i helgen, så tågen åt båda håll delade en räls på delar av spåret ut till Morgan Boulevard stationen. Det tog mig nästan två timmar att åka från Rosslyn stationen i Arlington till Morgan Boulevard, en resa som borde tagit max 45 minuter, på ett tåg som var helt packat med folk. Så packat att vi inte kunde ta med fler passagerare, man såg hur folk försökte ta sig in utan att lyckas. Som tur var så var alla väldigt trevliga. Några franska killar som var Barca supportrar sjöng kampsånger nästan hela tiden, stundtals sjöng stora delar av vagnen med så att det ekade ”Olé, Olé, Olé” på hela tåget. Jag stod bredvid några Manchester United supportrar – dom kom ursprungligen därifrån – som hade flugit in från Colorado bara för att se matchen. När vi väl kom dit så var det en bit att gå. Jag kom till min plats precis i tid för att se kickoff.

Barcelona vs. Manchester United, July 30, 2011, Washington, D.C.

Själva matchen i sig var väl lite sådär. Många av storstjärnorna spelade inte. Jag var lite besviken att Messi, Xavi och Hernandez inte var med. Rooney spelade bara första halvlek och Villa byttes ut i andra halvlek. Men det gjorde inte så mycket, för det var fortfarande en ganska bra match med stundtals fantastiska passningar och några riktigt bra mål. Thiagos mål var otroligt snyggt tyckte jag. Barca dominerade nästan hela matchen, dom spelade ”keep away” med passning efter passning. Men Manchester tog tillvara på dom tillfällen dom fick och såg ofta farliga ut, medan Barca hade stora problem att ta sig in i målområdet. Det märktes att båda lagen saknade sina stjärnor, men jag tyckte att Manchester var värda att vinna – dom såg snäppet vassare ut. Manchester kunde ha haft ett till mål, men Owen missade ett öppet mål i sista minuten – det var jättenära!

Det bästa med det hela var själva stämningen vid arenan. Fedex Field var helt utsålt med 81,807 i publiken. Det var SÅ många Barca supportrar, men rätt många för Manchester United också. Där jag satt var det blandad kompott, men det bästa var att det var inget bråk eller hårda ord. Dom surrade med varandra lite, men mest var det skratt och många kommentarer om lagen och matchen. Sir Alex Ferguson kommenterade till och med om vilken bra atmosfär det var mellan supportrarna från båda sidor. Det gjorde ingenting alls att jag var där själv, för dom jag satt med var väldigt trevliga.

Det var lite bökigt att ta mig hem efteråt, för Metrotågen var fortfarande försenade. Dom fick lov att stänga dörrarna till stationen ett tag, för att försöka hålla folk från att trängas på perrongerna. Men jag fick till och med plats att sitta på vägen hem, så det gick bra till slut, även om jag inte kom hem förrän efter midnatt.

En helt otrolig kväll, oförglömligt och roligt! Några bilder finns hos mig på Flickr och en video på YouTube och nedan.