Efter en intensiv arbetsperiod så har jag tagit tre veckors semester, så jag får tillfälle att fira jul i Sverige för första gången sedan 1999. Det tog ungefär 18 timmar att resa hit från dörr till dörr, jag landade i söndags på en ganska snöig Öviks flygplats. Synd att det har smält bort så mycket, jag hade hoppats på lite snö åtminstone, men det finns ju tid kvar, förstås.
Trots jetlag gick det fint att gå på Modomatch den kvällen för första gången på säkert 15 år. Det var kul, även om dom förlorade. Jag saknar verkligen en riktig hejarklack när man går på hockey hemma. Dessutom är det lite skillnad när man kan sitta så nära. Jag är van att se hockey från ”nosebleeds” platser längst uppe i Verizon Center, inte att sitta så nära isen! Kul även att springa ihop med några släktingar och bekanta på matchen. (/vinkar åt Åke och Bittan!)
Jag har inte varit hemma här i Sverige på flera år, speciellt inte på vintern, så det är några saker man tänker på lite extra. Det där med hur länge det är mörkt den här årstiden är något som jag helt hade glömt. Det är extra svårt att hålla sig vaken på kvällen när solen går ner så pass tidigt – det känns som om det är dags att gå och sova, för det har varit mörkt så länge, men ändå är klockan bara 7 på kvällen. Jag tror inte att dom allra flesta jag känner hemma skulle ens kunna tänka sig hur stor skillnad det är när solen knappt syns även mitt på dagen.
Jag tycker också att det har varit lite jobbigt med alla kläder man måste ha på sig! Bylsa på sig vantar och halsduk och extra sockar och långkalsonger för att gå utomhus, det gör jag väldigt sällan. Kanske en eller två gånger om året, när det blir oväder och snö, men annars är det ovanligt att jag ens har vantar.
En annan sak som jag reagerade på – speciellt när vi var på hockey, men även när man skall gå omkring på stan bara – är hur otroligt oartiga folk är. Hemma säger man ”excuse me” eller ”sorry” när man råkar knuffa till någon, men här bryr sig inte folk om det alls. Sätter du armbågen i magen på någon så må väl det vara hänt, det är inte nåt som man ber om ursäkt för. Efter hockeyn var slut var det en liten tjej som gick framför mig i trappan, men folk knuffades så att jag trodde hon skulle ramla… Det är en helt annan kultur om det hela än det är hemma.
Kom precis på att när jag var hem sist, 2008, så skrev jag några funderingar om skillnader mellan här och i USA. Skrattar lite nu när jag läser det (bläddra ner till 2008-07-14). Tydligen tyckte jag då samma om hur oartiga folk var. Och att alla har halsdukar, det är samma nu som då!