Etikettarkiv: usa

SOTU Bingo

2015 SOTU Bingo från "The Hill"
2015 SOTU Bingo från ”The Hill”

Idag ger President Obama sitt årliga State of the Union (SOTU) tal – det årliga Talet om Tillståndet i Nationen. Jag brukar titta på talet om jag kan, men idag vet jag inte om jag orkar. Ser på hockey istället, sista matchen för mina Capitals innan All Star helgen. Men Medium har lagt ut en kopia av det förberedda talet, så det är bara att läsa om man vill.

Många av mina kompisar spelar SOTU Bingo ikväll framför TVn, med brickor som den ovan från ”The Hill” (en tidning). Eller också spelar dom det ”officiella” SOTU dryckesspelet, med regler som till exempel

– Nämnde han arbetslösheten? Ta en drink om du har varit arbetslös under det senaste året – två om du är arbetslös idag.
– Om din representant till Kongressen visas på TV så ta en drink. Klappa sen dig själv på ryggen för du kan identifiera din representant.
-Ta en drink om han nämner ett land som du inte kan hitta på en jordglob.
-Om talet är under en timme, avsluta din drink och ta en öl till.

Nästan alla viktiga personer inom USAs regering kommer att vara i Kapitolium ikväll, men transportsekreteraren Anthony Foxx kommer att hålla sig långt därifrån – han har i uppgift att vara ”säkerhetspersonen” om något katastrofalt skulle hända alla som lyssnar på presidenten.

Annonser

Ingen TV, Ingen SOTU

Ifjol pseudo-livebloggade jag State of the Union (SOTU) – det årliga Talet om Tillståndet i Nationen. Hade tänkt göra samma idag, eftersom årets SOTU var ikväll. Men det är svårt när man inte har någon TV… Den dog igår när jag precis satt och tittade på Sherlock S3/E2, så jag har inte sett slutet på avsnittet ännu. I April ifjol så kunde jag fixa den genom att ta ur och sätta tillbaka några kretskort, men det gick inte den här gången. Nåväl, fick en extra 8 månaders användning av TVn i alla fall.

Trasig TV
Trasig TV

Det finns massor att prata om när det gäller SOTU förstås. Ny minimilön, bättre immigrationsregler, Obamacare, handelsavtalen med Asien och Europa, osv. Men det som tydligen fångade fantasin hos nationen var kommentarerna om global warming, mest för att det just nu är superkallt här – både här på östkusten och i södra USA. Vi har ännu en ”Polar Vortex” just nu, med temperaturer ner mot -8C här i Washington idag med höga vindar.

Men det som folk har fastnat på är att det snöar i Södern…

Men det snöar ju i Florida!
Men det snöar ju i Florida!

Man måste bara skaka på huvudet i förtvivlan… XKCD säger det bäst.

Budgetkris och Statlig Frysning – Shutdown

Det har varit extra tyst här nu på slutet, eftersom jag har mest bara jobbat i flera veckor. Vi hade vår årliga konferens September 29 till Oktober 1, så det fanns inte tid till så mycket annat än att jobba dom senaste veckorna. Konferensen gick rätt bra, men budgetkrisen påverkade oss direkt – flera av mina talare fick lov att ställa in i sista minuten eftersom deras resebudget blivit indragen. Dessutom så fick flera av deltagarna lov att åka hem på måndag kväll och inte vara med på tisdag morgon, eftersom dom inte fick jobba samt behövde åka till kontoret för att preparera för att stänga allt. Oktober 1 så fick dom 4 timmar på sig att stänga kontoren, sen fick dom lov att åka hem. Några andra statligt anställda var kvar på tisdag morgon, men på sin personliga tid – dom fick inte betalt för att vara där. Så även om dom räknar med 800,000 anställda som är permitterade under budgetdiskussionerna så påverkas många andra – jag och min organisation, till exempel – negativt av det hela.

Hela veckan har det förstås mest varit diskussioner om budgeten här i Washington. DN hade en bra artikel idag där dom berättar lite om varför vi är i det här läget och hur befolkningen här är påverkade. Mina vänner, som över lag är liberala, har inte mycket gott att säga om republikanerna och hur Tea Party koalitionen håller budgeten gisslan. Det är otroligt sorgligt hur budgetkrisen påverkar så mycket. En av dom mest irriterande videos som kommit ut nu på sistone har en kongressledamot som talar om för en National Park Service person att hon borde skämmas för att hon inte låter veteranerna från andra världskriget gå in för att se deras eget minnesmärke på National Mall. Men alla minnesmärken är stängda eftersom dom inte har en budget. Det är kongressledamoten själv som har ansvar för att se till att finansiera regeringen. Helt otroligt.

Museet är stängt
Vi försökte gå på U.S. Naval Academy museet i Annapolis, men det var stängt

Många av mina vänner är permitterade just nu, men som tur är har kongressen ju röstat för att dom skall få sina löner ändå när dom kommer tillbaka till jobbet. Men dom är alla rätt less på att deras jobb används som förhandlingsobjekt i den bittra politiska striden i kongressen om Obamas sjukvårdslag. Som John Stewart sa här om dagen så är det en lag som redan bifallits i Supreme Court! Men vi får se hur det går – man kan ju alltid hoppas att det inte pågår så värst länge till…

I Have A Dream – 50-års Jubileum

Idag är det 50 år sedan ”Marschen till Washington för arbete och frihet” den 28 augusti 1963, där Martin Luther King Jr. gav sitt berömda I Have a Dream tal. Texten av talet finns i sin helhet på National Archives, ett av dom få ställen på nätet där man kan läsa det, eftersom MLKs familj har varit väldigt noga med att hålla efter sitt copyright. Väl värt att läsa.

Intressant även att lyssna på hela talet. För det mesta lyssnar vi bara på små soundbites – oftast där MLK säger ”Jag har en dröm att en dag kommer små svarta pojkar och flickor att hålla hand med små vita pojkar och flickor” – men det är bättre att lyssna på hela talet. Man hör verkligen hans bakgrund som predikant, hur han pratar som om han stod i kyrkan. Det är inte lika vanligt idag, men andra hjältar från amerikanska medborgarrättsrörelsen – som till exempel John Lewis – har samma stil när dom talar. Lewis gav också ett tal under marschen som 23-åring, den enda levande talaren från den dagen, och kämpar än i dag vidare mot rasism och diskriminering som kongressledamot från Georgia.

President Obama kommer att ge ett tal i eftermiddag, stående vid Lincoln Memorial nära där MLK’s tal tog plats, samt i skuggan av statyn av Abraham Lincoln. John Lewis, som var arresterad mer än 24 gånger under 60-talet som en av ledarna av medborgarrättsrörelsen, har sagt

När vi organiserade röstregistrering, var med på Freedom Rides, höll sit-ins, kom hit till Washington för första gången, blev arresterade, åkte i fängelse, blev misshandlade, trodde jag aldrig – jag hade aldrig drömt – om möjligheten att en African-American en dag skulle bli vald till president i USA. Min mamma levde och kunde se mig invald i kongressen, men jag önskar att min mamma och pappa båda var kvar. De skulle vara så glada och så stolta, och de skulle vara så belåtna. Och de skulle säga att kampen, och vad vi gjorde och försökte göra, var värt det.

Det finns fortfarande massor kvar att göra här i USA när det gäller jämlikhet och rasism, men jubileumsmarschen idag är otroligt multikulturell och visar hur långt landet har kommit. Folk här klagar och surrar om hur bökigt det blir att ha så många människor här för att gå med under marschen, hur tunnelbanan är för packad, hur jobbigt det blir med trafiken när en av broarna (Memorial Bridge) in till stan stängs. Jag sitter här och tittar på Lincoln Memorial från fönstret på mitt kontor och bilköerna är definitivt långa. Men ännu fler människor här är glada över att få vara med om ett historiskt tillfälle, samt är stolta över den viktiga roll som staden spelade för 50 år sedan och den roll som den fortsätter spela idag.

SOTU: State of the Union

Kvällens stora händelse är förstås President Obamas ”State of the Union Address” – Talet om Tillståndet i Nationen. Tänkte sitta här och titta på och skriva vad jag tycker eftersom. Största delen av kvällens tal kommer naturligtvis att vara om ekonomin, jobb, samt vapenkontroll. Vill du läsa hela talet så finns det här.

Han börjar med att prata om konstitutionen, inte så konstigt eftersom han var en konstitutionell forskare. Sen säger han att dom dåliga tiderna håller på att bli bättre och att ”The State of the Union is Strong” – något som presidenterna brukar säga precis så, fast inte ifjol om jag kommer ihåg rätt. Men sedan pratar han om att inte allt är bra ännu och att vi måste hjälpa folk att få det bättre ”oavsett hur du ser ut eller vem du älskar.” Sen blir det lite diskussion om hur politikerna borde jobba ihop för att hjälpa nationen istället för att bråka med varandra.

När han nu pratar om budgeten och Medicare är det ganska tråkigt. Mest retorik, ungefär som hur han pratade under valkampanjen, om hur han vill att dom rika skall hjälpa till att betala istället för att låta medelklassen axla bördan. Han försöker förklara vad han vill göra och säger att det är dags nu att göra reformer inom skattelagstiftningen. ”Den största nationen på jorden kan inte bedriva sin verksamhet medan dom flyttar från en kris till nästa” var inte en lyckad del av talet, det blev ganska tyst i kammaren.

Nu frågar han ”Hur lockar vi fler jobb till vårt land, hur ska vi rusta våra människor att göra dessa jobb, hur ska vi se till att de kan få ett anständigt liv.” Det följs av några specifika exempel på hur amerikanska företag tar hem jobb till USA igen, samt hur han uppmanar amerikanska företag att göra investeringar i vetenskap och teknik.

Nu har han börjat prata om energi istället och att vi måste börja göra något åt klimatförändringarna – det får största applåden hittills. John Boehner, republikanen som sitter bakom Obama eftersom han är talman för representanhuset, ser inte så glad ut. Pratet om energi och hur naturgas kan hjälpa landet bli sjävförsörjande följs av en diskussion om hur USA behöver förbättra sin infrastruktur. Sedan några kommentarer om bostadsmarknaden och hur den har blivit bättre, men att fortfarande är det svårt för alldeles för många att bli husägare. Ordet ”homeowner” har han använt flera gånger. Det är för många symbolen av den amerikanska drömmen – ett hus med vitt staket – så det känns lite forcerat att han använder det ordet så mycket.

Nästa ämne är skolor och hur alla barn i USA borde få tillgång till en jättebra utbildning ända från början. Ge våra barn chansen att få den bästa utbildningen dom kan, säger han. Det uttalandet får en ännu större applåder. Han pratar om flera initiativ om att få bättre utbildning på gymnasienivån också, samt hur han vill att universiteten ska försöka hålla sina kostnader nere så att det blir prisvärt att gå på college.

Den diskussionen går sedan väldigt smidigt över till att prata om invandring och invandringsreform. Om ni skickar invandringsreform till mig, säger han, kommer jag att skriva på lagen! Han pratar speciellt om fler visum för kvalificerade invandrare inom matematik, naturvetenskap och teknik. Sedan pratar han lite mer om jobb. Han vill att kongressen skall försöka hjälpa till att fixa inkomstgapet mellan män och kvinnor, samt att dom skall öka minimilönen så att folk som jobbar heltid men har barn inte skall behöva existera under fattigdomsgränsen.

Därifrån går han in lite på utrikespolitik och försvarspolitik. Han pratar om Afghanistan, hur al-Qaida är en ”skugga av sitt forna jag” och inte utgör den typ av hot mot Amerika som kräver att tiotusentals amerikanska soldater slåss utomlands. Han lovar att få hem militärerna och säger att när 2014 är slut så kommer kriget i Afghanistan också att vara över och USA kommer bara att hjälpa till med utbildning och med anti-terrorism uppdrag. Sedan pratar han lite snabbt om Nordkorea och säger att de sorts aktiviteter som i går kväll (dvs deras kärnvapens test) bara gör att dom distanserar sig från det internationella samfundet.

Han nämner Iran och hur han vill förhindra att dom får kärnvapenkapacitet, samt hur han vill samarbeta med Ryssland för att fortsätta skära ner på kärnvapen. Sen handlar det om cyberattacker – han säger att folks identiteter och företagshemligheter rutinmässigt blir stulna, men att det är värre med potentiella attacker på infrastrukturen som till exempel elnätet eller flygledningssystemet. Han säger att han har skrivit på en verkställande order om cyberförsvar tidigare idag och att han hoppas att kongressen kan hjälpa till med att skriva på några nya lagar.

Därefter pratar han om hur USA vill delta i det globala handelssystemet, genom till exempel Trans-Pacific Partnership Agreement (TPP, ett frihandelsavtal i Asien) och han tillkännager att dom försöker jobba med Europa för att skapa ett ”Transatlantiskt” handelsavtal också.

Här tycker jag att talet börjar bli lite annorlunda. Det blir mer känslomässigt – inte alls lika tråkigt och valkampanj-likt som den tidigare delen av talet.

Han pratar om hur USA kan hjälpa till i världen, försöka hjälpa dom fattiga, att försöka hjälpa till så att vi får en AIDS-fri generation. Han pratar om försvar av frihet och allianser. Han säger att det kan bli komplicerat och rörigt, samt att USA inte kan bestämma för andra, men att vi kan hjälpa alla att ha respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Han nämner Syrien och problemen där. Sedan säger han att USA står vid Israels sida – det får enorma applåder.

Obama säger att tack vare diplomater, underrättelseofficerare och våra väpnade styrkor så är USA en viktig deltagare i världen. Han säger att USA har bästa militären som världen någonsin har skådat – det drar stora applåder. Han säger att USA kommer att försöka investera i sin militär – även om budgeten minskar, för slösandet minskar också. Han begär lika behandling för alla inom militären, oavsett kön eller sexuell läggning, samt att alla militära familjer skall få samma fördelar. Han säger att kvinnor i det militära är redo för strid. Han ger stöd åt veteraner och de militära familjerna, med ett tack till Michelle Obama och Jill Biden som båda jobbar för att hjälpa familjerna som är kvar hemma när någon tjänstgör utomlands.

För att försvara vår frihet så måste alla hjälpa till här hemma, säger Obama. Det inkluderar att bevara rösträtt för alla, säger han och får stora applåder. Han säger att vi måste fixa hur lång tid det tog att rösta för en del den här gången och att han skall etablera en kommission för att förbättra valsystemet.

Sedan kommer det mest känslomässiga delen av talet. Obama säger att vi måste skydda USAs mest värdefulla resurs – våra barn. Han pratar om hur vi måste försöka minska våldet efter det som hände i Newtown. Vi har försökt förut, säger han, men det är annorlunda den här gången eftersom en överväldigande majoritet tycker att vi borde försöka åtgärder som bakgrundskontroller och amnesti för att man lämnar in sina vapen till polisen, osv.

Obama säger att frågan förtjänar att få en omröstning i kongressen. ”Om du vill rösta nej, så gör det. Men vi måste rösta om det!” Sedan berättar han flera historier om folk som illustrerar vad han säger. Hadiya Pendleton, Gabrielle Giffords, ”De förtjänar en röst” säger han till stora, stora applåder. Han räknar up flera ställen där vapenvåld har slitit sönder samhällen: Newtown, Aurora, Oak Creek, Tucson, Blacksburg. Någon i bakgrunden skriker ”Hon förtjänar en röst! En röst!”

Obama säger att kongressen och politiker inte kan förhindra allt våld, men att alla måste ”göra vad vi kan.” Svårt, frustrerande, men nödvändigt arbete för regeringen, säger han. Men gör som en del av våra landsmän gör, säger han och berättar om vanliga amerikaner som är hjältar. Håll utkik efter dom som står upp för det som är rätt utan fanfar varje dag. Han avslutar med att berätta om Desiline Victor, 102, som stod i kö i många timmar för att rösta – hela kammaren står upp och jublar.

Han avslutar med att säga att ”Det är fortfarande uppgiften för oss alla, som medborgare i dessa Förenta Stater, att vara författarna till det nästa stora kapitlet i vår amerikanska historia.
Tack, Gud välsigne er, och Gud välsigne USA.”

Anteckningar
Jag tyckte att det var ett rätt tråkigt tal – ett ”vanligt” SOTU – tills alldeles på slutet. Jag kan inte komma ihåg ett SOTU tal som var så känslosamt. Men kanske det hjälpte att så många i publiken bar gröna rosetter i solidaritet med offer för vapenvåld, samt att det inte är så länge sedan Newtown.
Kvällens fras: ”Låt oss få det gjort!” ”Nu är det dags att få det gjort.”
Bästa punkten: ”Inte en större regering, men en smartare regering.”

Joe Biden satt och höll på att gnugga ögonen hela tiden, eftersom han fått en skada på hornhinnan idag.
Det var många gånger som dom visade Paul Ryan (kandidat för VP med Mitt Romney) under talet. Han hade stenansikte varje gång.

Coolaste gästen: Oavgjort mellan Desiline Victor och Bobak ”Mohawk Guy” Ferdowsi som satt med Michelle Obama

Inauguration, 2013

Presidenten svär eden
Presidenten svär eden på min TV

President Obama har precis installerats för andra gången som USAs ledare. Egentligen svor han eden på riktigt igår, dagen då man skall göra det enligt konstitutionen, men dom flyttade själva offentliga installationen till idag istället. Idag är det även helgdag, Martin Luther King dagen, så det är lite synergi i det hela. Det var en bra ceremoni tyckte jag, med ett intressant tal från presidenten (första gången ordet ”gay” uttalats i ett installationstal enligt NBC), ett gripande poem och bra musik. Någon kallade installationen ”ett utomhus-firande av demokratin i mitten av januari” och det kändes definitivt som ett bra sätt att beskriva det på. Just nu äter presidenten och 200 utvalda gäster lunch, sedan blir det en tur i en limo från Kapitolium till Vita Huset, följd av att dom tittar på paraden från ett ”viewing stand” nära Vita Huset (Infographic).

Den här gången räknar dom med 500,000 till 800,000 personer på National Mall under installeringen. Inte lika många som 2009 (1-1.8 million), men fortfarande en stor folkmassa. Jag bestämde mig för att titta på TV den här gången istället för att trotsa kylan och folket inne i stan. Men jag har en kompis som hade biljetter, så jag har följt honom under dagen – det känns som om jag valde rätt när jag ser bilderna han tog idag.

Två av mina kompisar har även fått tag i biljetter till den stora officiella balen som hålls ikväll, där ungefär 35,000 gäster klädda i frack och långklänning firar dagen. Stora frågan nu är vad Michelle Obama kommer att ha på sig på den balen. Till och med dom vanligtvis stadgade herrarna på TV diskuterar hennes nya frisyr med lugg, vad hon hade på sig idag till installeringen och hur dom har lyckats hålla klänningen för kvällen hemlig. Vi får väl se hur det blir med det, men jag ser definitivt fram emot att se bilderna mina kompisar tar, samt hur tjusiga dom kommer att vara! Det låter kul, men jag är rätt glad bara att vara hemma idag utan att behöva fara in till stan den här gången.

Jag hade tänkt sätta upp en länk här till mitt inlägg om när jag var med under första installeringen i januari 2009, men det går inte att hitta här på allehanda.se numera. Men så här skrev jag då, januari 20, 2009.

Lång dag med många intryck

Åkte hemifrån strax efter sju och körde till jobbet, där jag kan parkera ovanför Rosslyn Metro. Ingen trafik alls, men massor med folk inlindade i halsdukar och filtar som stod och väntade på bussen. Men det märktes direkt att det var extra mycket folk i Metron, för det tog nästan 20 minuter bara att köpa biljett. På perrongen var det packat med folk, men ingen kunde ta sig ombord tågen för dom var överfulla redan. Efter fyra tåg som inte kunde ta fler passagerare så började det bli ordentligt trångt, så dom stängde alla ingångarna ett tag. Jag hade tänkt ta ett av tågen som gick åt motsatta hållet och sedan gå in till stan från Arlington Cemetary, men hade tur och hamnade i en extravagn som var nästan helt tom.

Väl till Federal Triangle, närmsta öppna Metro stationen till National Mall, så tog det minst 20 minuter att ta sig ut därifrån. Jag kom fram halv nio, dvs. ungefär en timme mer än det brukar ta under vanlig rusningstid. Genast märkte man vilka otroliga folkmassor det var, några på väg mot paradrutten utefter Pennsylvania Avenue, resten på väg till Mallen. Det skulle inte gå att göra båda, det var bara att välja.

Jag försökte ta mig närmare en av dom stora TV skärmarna, så kallade ”Jumbotrons”, men fastnade istället ett tag i folkmassan. Det blev rätt jobbigt ett tag, med armbågar i huvudet och ryggen och sådär äckligt trångt att man nästan får klaustrofobi. En stackars pappa försökte hjälpa sin son, ungefär fem år och lite rädd för allt folk, därifrån, så jag hjälpte till lite och kom på så sätt ut ur den värsta pressen. Jag hade räknat ut var jag ville stå, men kunde inte ta mig dit på grund av avstängningar, osv. Till slut hittade jag ett rätt bra ställe där man kunde se både Kapitolium och en av Jumbotrons och parkerade mig där i kylan i lite över två och en halv timmar för att titta på Inauguration.

CNN har en intressant sida där man kan titta på satellitbilder från idag. Jag tog några screenshots och lade ihop dom för att visa hur det såg ut på Mallen idag ungefär klockan 11 (en timme innan Obama gav eden) samt var jag stod idag. Den stora röda pilen pekar på mig, i alla fall ungefär. På min Flickr så finns det både video och bilder från hur det såg ut.

När ceremonin var över så kunde man inte åka Metro hem, för alla ingångarna var stängda för stationerna i närheten. Istället fick jag lov att gå över Memorial Bridge och till Arlington Cemetary för att ta tåget hem. Det är inte så långt, bara 5km eller så, men det tog evigheter att ta sig ur trängseln. När man väl kom ifrån allt folk så blev det superkallt istället, för det blåste så hemskt. Men jag tog några roliga bilder av isen på Potomac, samt på John Ericsson Memorial, som jag inte ens visste fanns förrän idag!

Jag har inte riktigt bearbetat alla intryck från idag, så jag låter bli att säga något substantivt om den här historiska dagen. Återkommer med mer tankar och funderingar om det. Det var en otrolig upplevelse, jag är glad att jag åkte in till stan och trotsade kylan och trängseln för att få vara med om något så upplyftande.